*

Jag har tänkt varje dag om jag ska skriva allt jag känner just nu men det känns inte bra. Men det enda sättet att någon ska kunna läsa vad jag har och säga är här. Jag måste vara störd eller något för att allt som händer runt omkring mig som jag mår dåligt utav säger jag bara till vissa. När jag berättar för nsinn vad som hänt så bli dom helt chockade hur jag klarar av det. Jag sitter och tränger in allt och till slut vet jag inte vart jag ska ta vägen. Allt samlas i huvudet och vill bara att någon ska lyssna på vad jag har och säga. Det har inte hänt mig så mycket men allt runt omkring mig tar jag stryk utav. Det är inte normalt att skaka jämnt och att ögonen igen fyllda med tårar hela tiden. Är så trött på allt. Vill inget annat än att ha ett underbart liv. Det finns mycket i mitt liv jag älskar men dubbelt som mer jag hatar. Det enda som hjälper måste ju vara psykologer?