*

Jag börjar blir på less på att allt det dåliga alltid kommer upp i mitt huvud. Sitter jämnt och tänker på allt som "hände" i grundskolan. Det fanns så extremt bra minnen, sådana som jag vill uppleva igen. Ibland kan jag börja gråta för att jag vet att jag aldrig mer kommer kunna uppleva dom igen. Det gör ont. Men sen finns det också väldigt dåliga minnen därifrån men på något sätt så förtränger jag dom. Jag vill inget annat än att gå i åttan/nian igen. Jävlades med lärare till exempel. Jag vet att det låter hemskt men det var nog det roligaste jag/vi har gjort i hela mitt liv. Jag ångrar så mycket att jag inte tog vara på tiden fullt. Jag var hur glad som helst på skolavslutningen i nian. Men när jag sitter här nu så vill jag mer än gärna tillbaka. Jag säger till alla i nian att dom ska ta vara på tiden medans dom kan. Min kusin slutade nian i år och han tyckte att det var hur skönt som helst men nu efter några veckor bara så vill han tillbaka. Det finns ingen människa på jorden som inte vill tillbaka till grunskolan. Jag säger bara ta vara på tiden medans du kan.