*

Först när jag tänkte på vad som hade hänt så tyckte jag att det var en skit grej. "Du får säga hejdå till mig hur många gånger du vill men jag vet att du inte menar det. Jag vet att det kommer bli som vanligt sen. Jag vill bara att du ska förstå att jag ville bara väl. Du är en av väldigt få människor i Nykvarn som jag tycker om och det vill jag att du ska veta. Du är en av mina underbaraste ungdomsvän. Kommer aldrig glömma våra minnen. Jag älskar dig och det vet du mycket väl!" Men nu efter jag har tänkt i flera dagar så är jag så jävla less på männsikor som inte går fram till mig och säger det. Två av mina "bästa" vänner säger inget själv till mig, dom säger allt till ena och hon säger det till mig. Fan gå och lägg er. Så j*vla omoget. Du sa till och med "nej jag har inte läst det, det var hon som hade berättat vad jag hade skrivit plus att hon överdrev väldigt mycket eftersom det blev så här. Plus att det jag skrev till dig det understruckna, jag börjar fan tvivla om om jag verkligen känner så. Kom igen, du vet fortfarande att jag bara ville väl. Orkar inte mer er. Väx upp och sluta vara 2  år. Så här har ni betett er sen ni var små.