*

kommer aldrig glömma när man stod mitt i folkmassan och trängde sig framåt. basen som tryckte in sig i öronen och marken som skakade. när man hade hoppat och skrikit i flera timmar var man tvungen till slut att hoppa upp och försöka få lite luft. när dom spelade mannen i den vita hatten föll det ner miljontals konfetti som såg ut som röda svalor med kent texter på. har sparat sådana och ramat in dom och nu står dom på mitt rum. jag vill tillbaka till just den dagen, den var så underbar.



spola till slutet! konfetti, musiken & ljusen!