It is you who do so that my life works, without you I could never do this. I love you Robbin
igår den 9/6 var det den bästa dagen i mitt liv kändes det som, den var grymt rolig och jag har aldrig blivit så chockad i hela mitt liv. den började med att jag träffade carolin i centrum, vi satt och pratade, sen gick vi hem till mig. vi gjorde mat, pasta carbonara & vitlöksbröd. sen solade vi en stund och lyssnade på musik. sen när klockan blev fyra så följde jag med henne till bussen för att hon skulle dra och träna. jag gick hem, pratade lite med robbin i telen sen så stickade jag lite grann på min andra socka så jag snart ska bli klar med den.. han ringde tillbaka till mig sen, han sa "gå ut, jag måste fråga lite saker och du måste svara ärligt på dom frågorna, därför måste du sitta ute så ingen hör vad du säger". jag gick ut och satte mig, han sa direkt "jag ringer dig om en minut jag lovar, det är värt det som fan". jag satt där lite halv sur, sen hörde jag att någon gick på gatan med raska steg, jag kollade ut på gatan och jag tyckte att jag kände igen honom, jag såg ingenting, allt var suddigt. men sen såg jag att det var han med det finaste léendet. jag blev så j*vla chockad, jag började skaka och kallsvettas. jag gick fort mot honom och kramade honom hårt. "vad gör du här?" jag förstod ingenting, hans svar var, "jag fick hemlängtan". jag blev så himla glad men jag förstod inte att det var sant, jag trodde att jag drömde. han nöp mig och sa "se, det gjorde ont, det är ingen dröm älskling". han sov hos mig och jag säger bara äntligen så fick jag känna hans varma kropp tätt intill min, jag höll om honom hårt hela natten. jag sov väldigt bra den natten. men han drog hem för några timmar sen, för att han ska tillbaka till stället.. men som tur är ska jag till honom på söndag! längtar som f**n! men i alla fall, ikväll ska jag kolla på talang med carolin, det kommer bli jätte mysigt! men ska ut och sola nu. puss & kram
naww