I got a reason to cry

sov hos bästa robbin igår, jag kom precis hem från skolan. orkade inte stanna kvar, när du väl sa hejdå, kunde jag inte hålla tårarna inne. det gick verkligen inte. när du sa hejdå kändes det som om att du aldrig mer skulle komma tillbaka. vi har varit varje dag, jag kommer inte kunna klara mig utan dig. jag älskar dig obeskrivligt mycket. när jag kramade dig blev hela jag tyngre, jag orkade inte gå, jag orkade inte röra mig. det enda jag ville vara att gå hem till dig och umgås med dig. jag ville inte släppa dig men jag var tvungen. jag sa flera gånger till mig själv jag kommer inte gråta, om det behövs så ska jag göra det när jag kommer hem. men det brast i alla fall. jag ville inte släppa taget om dig, jag vill inte det här. du har förändrat mitt liv till ett så jävla bra och jag vill inte vara utan dig en dag till. jag vill inte. jag har sån jävla ångest, du är inte här, vad ska jag göra? jag vill inte mer, jag skulle kunna göra vad som helst bara för att få vara med dig. vad som helst! jag är helt lam i kropppen, klarar inte mer. det enda jag vill just nu är att du ska komma till mig, det finns inget annat. har aldrig gråtit såhär mycket i hela mitt liv, jag kan inte andas, får kramp i magen. snälla du får inte åka! jag älskar dig så jävla mycket!
jag trodde aldrig att det skulle bli så här jobbigt..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0